Deep Time

Deep Time rör sig i musikens arkeologi, såväl som dess vibrerande samtid. Från bronslurens melankoliska urljud och Hildegard von Bingens heliga sånger till skimrande marimbatechno. Kompositören Jonas Sjöblom leker med lockrop från ekolodande fladdermöss.

 

Dansarna träder fram som zoomorfiska figurer från tidens lager; sjöjungfrur förvandlas till ridande ödlor – pappersänglar till cyborgfåglar. Virpi Pahkinens koreografier bjuder på undervattenshumor och ett sinnesvidgande lugn.

 

Presscitat:

 

“Tid är inget vi ser, ändå lever vi i den. Människan utgör en skärva av evolutionen, och söker svar på tillvarons gåta i såväl det andliga som hos vetenskapen. Någonstans där befinner sig också Virpi Pahkinen, som i nya gruppverket ”Deep time” laborerar med – ja, allvarsleker med – en fantasivärld på gränsen mellan urtid och framtid, befolkad av gudar, djurlika väsen och människor.”

 

“Virpi Pahkinens konstnärskap lyfter fram dansens rituella drag och skönhet – man tröttnar inte på att se hennes egen säregna gestalt i konstant transformation. Men hon lyckas också förnya sina koncept, utöka rörelsematerialet och inleda samarbeten med musiker och dansare som tillför olika kvaliteter.”

 

“Den här gången genomsyras helheten av en spännande musikalisk krock mellan mystikern Hildegard av Bingens serena sånger, innerligt framförda av Tua Dominique, och Jonas Sjöbloms nykomponerade samtida elektroniska sound byggt på tunga rytmer och fladdermusens högfrekventa lockrop. När dessa musikaliska lager vävs in i varandra uppstår en sällsam atmosfär. Tidsperspektiven vidgar rummet och påverkar kropparna.”

Anna Ångström, Svenska Dagbladet

 

“Ridån höjs men endast ett par meter över golvet och blottar fyra dansarkroppar, var och en upplyst och liksom uppvärmd av var sin lågt hängande, sobert varmrödglödgande ljuskälla. Ett slags illustration av den ömtåliga tiden efter födelsen, som för nykläckta kycklingar, och öppningsscen i Virpi Pahkinens nya ensembleverk ”Deep time”. Som dock inletts med en av mystikern Hildegard av Bingens sånger, ömhudat framförd live av sopranen Tua Dominique vid sidan av Dansens hus redan breda scen.”

 

“Solisten Virpi Pahkinen tillhör sedan ett kvartssekel en våra skiraste kulturskatter med koreografier som mer minner om österländskt inspirerade, andliga ritualer än sedvanliga dansföreställningar. I jämförelse har hennes ensembleverk ofta framstått som utvidgade solon där de övriga dansarna bleknat när scenen istället intagits av det genuint unika originalet, Pahkinen själv. I det avseendet blev ”Volti subito” från 2015 en vattendelare och ”Deep time” fortsätter på den inslagna vägen. Mycket för att dansarna snarare kläs än tvingas in i Pahkinens oefterlikneliga rörelsespråk, och dansarna tar själva väsentligt eget utrymme. Delvis för att konstellationen är ny och disparat, vid sidan av Pahkinens mångåriga och tajta danspartner Pontus Sundset Granat. Deras duett är lite kvällens clou, tillsammans med scenen där en dansande Shiva löses upp i fyra (!) gestalter som hämtade från indonesiskt skuggspel. Fantastiskt.”

Örjan Abrahamsson, Dagens Nyheter

 

“Med Deep Time är det som om Virpi Pahkinen tagit sitt stränga format och vänt det ut och in. Med sex dansare, varav en hon själv, och en sångerska på scenen öppnas formen och denna gång saknas inte stringensen, men den har fördelats. Pontus Sundset har autoriteten att utgöra ett slags nav i verket, en pendang till Virpi Pahkinen själv som medverkar i några sekvenser. Musiken av Jonas Sjöblom omfamnar såväl Hildegard von Bingen som hans egna elektroniska krumsprång – känslan av att befinna sig under vatten eller i ett svirr av insektsljud. Och dansen hakar i verkets slut på associationerna till vatten – som lysande akvariefiskar från varma hav flyger dansarna i luften. Hui-Han Hu Gustavsson glittrar i mörkblått vid sidan av Pahkinens orangeröda plissé och andra dansare i svartblått, ljust orange, blekt rosa.”

 

“Också den mystiska sidan av Pahkinens stil och verk har vänts ut och in till en klarhet som känns greppbar. Den eviga gudomlighet som Tua Dominique besjunger kan vara den som dansas jublande och öppet, inbjudande och lyckligt njutningsfullt i tidens djup som fisken i vattnet.”

Margareta Sörensson, Nya Scenbloggen

Related links:

  • Foto: José Figueroa

Koreograf: Virpi Pahkinen

Dansare: Pontus Sundset, Sakari Tuurala, Corrado Di Lorenzo, Hui Han Hu, Ida Holmlund

Komposition: Fabio Kainer, Jonas Sjöblom och Tua Åberg

Kostym: Zita Merenyi

Ljusdesign och scenografi: Tobias Hallgren – Lumination of Sweden

Producent: Ellika Lindström och Birna Bolladóttir Wallin – Bohm Bohm Room

Ekonomi: Birgitta Ström

 
 

^Back to top.